Sjukhus


Imorgon ska jag ner till Wollongong pa mitt icke-efterlangtade sjukhusbesok.
For er som inte last bloggen sa lange sa fick jag veta i 2009 att jag hade cancer i min skoldkortel.
Sa nu maste jag pa arliga kontroller for att kolla om cancern har kommit tillbaka.
Skoldkortelcancer ar oftast relativt latt att `bota', genom att helt enkelt ta bort hela skoldkorteln och fa radioaktiv behandling.
Tyvarr sa ar det 30-40 % chans att cancern kommer tillbaka.
Det hela borjade med att jag gick till en doktor for ett cellprov.
Nar vi satt och pratade och han bannade mig for att jag som 26-aring aldrig har gjort ett cellprov innan sa tystnade han plotsligt och sa: `Vad ar det for klump du har pa din hals?'


Jag kande pa halsen och visst hade jag en bula som stack ut pa ena sidan. Men det hade jag, eller nagon annan, inte markt eller papekat forut.
Jag skickades direkt pa ett ultraljud och ryser fortfarande nar jag tanker pa den kalla gelen skoterskan smorjde pa min hals innan hon borjade.
Och ryser annu mer nar jag tanker pa hennes min nar hon tittade pa skarmen, stallde sig upp och sa `Jag maste nog hamta en doktor. Vanta har.'


Jag lag ensam pa britsen i mer an 20 minuter och kunde inte lata bli att borja grata dar jag lag och undrade varfor en doktor behovdes, och varfor det tog sadan tid.
Nar han kom tillbaka hade han med sig en stor nal (som jag onskar att han inte visat mig) som anvandes for sticka djupt ner i bulan for att fa ett prov.
Sedan skickades jag hem, utan svar men med bilder pa min bula och en rakning pa 1500 kronor (hade inte privatforsakring).
Jag bad en bekant som ar hals och hjarnkirurg att kolla mina tester. Han forsakrade mig om att jag var for ung for att fa cancer (som om cancer har en aldersgrans) och sag frisk ut sa jag skulle inte oroa mig.
Akte till Sverige nagra dagar senare och nar jag satt i bilen hem fran Lager 157 med en av mina systrar och en av mina basta vanner sa ringde H och sa att han pratat med min specialist och fatt reda pa att jag skulle behova opereras och fa behandling.
Ringde specialisten dagen efter och fast han inte sa rakt ut att jag hade cancer (sadant far man visst inte beratta pa telefon, aven om personen ar utomlands) sa var det ratt klart fran det han sa att det var allvarligt.
Tillbaka i Sydney sa akte jag till hans mottagning och fick reda pa att jag skulle opereras om tre dagar.
Fick efter operationen reda pa att cancern formodligen hade borjat nar jag var runt 18 (8 ar tidigare) vid det har laget hade spridit sig till andra delen av skoldkorteln.


Skickade blommor till lakaren som upptackt knolen.
Fick radioaktiv behandling.
Imorgon kommer forhoppningsvis allt se bra ut.
Men oron ligger som en tung klump i magen.
Klammer pa min hals och letar efter klumpar (och om ni kanner pa er hals sa kan ni forsta att man latt blir paraniod och kanner klumpar overallt).
Det som gor mig mer orolig ar att nar tumoren upptacktes sa madde jag bra. Jag trodde inte for en sekund att det var nagot fel pa mig.
Och mina blodprov visade att min skoldkortel funkade helt perfekt (trots att en tumor stor som en pingisboll fanns darinne och holl pa att sprida sig).
Far lite panik nar jag tanker att jag har haft cancer sedan jag var runt 18 och inte markt nagonting.
Det kanns skrammande.




2011-08-17 @ 14:34:59 Dagbok Permalink

Kommentarer
Postat av: Emmy

Herregud vad hemskt. Kan förstå om du är nojjig... Skulle jag också vara!! Hoppas allt går bra imorron nu. Stor kram

2011-08-17 @ 15:22:27
URL: http://bortabrabloggen.wordpress.com/
Postat av: Christina

Oj, hade ingen aning om detta :-( Skickar massa tankar och kramar och hoppas allt allt ser bra ut!!

Min mamma har cancer så när jag hittade en knöl i bröstet blev jag minst sagt nojjig. När dom väl opererat ut den visade det sig att dom hade haft fel, den var inte farlig men det var hemska veckor. All stryka till dig! Kram!

2011-08-17 @ 19:16:57
URL: http://mylifeinsiliconvalley.wordpress.com
Postat av: Maria

Fint skrivet. Det kommer att gå bra imorgon! Jag ska hålla tummarna för dig vännen! KRAM

2011-08-17 @ 21:17:33
Postat av: Nadja

Gud, förstår att det måste vara otroligt jobbigt. Tänker på dig.

2011-08-17 @ 22:38:30
URL: http://www.alohanadi.com
Postat av: Hanna

Hoppas svaren blir bra och du är stark som berättar detta!

Kram Hanna

2011-08-17 @ 23:41:17
Postat av: Jenny

Det kommer gå bra Boel!

Ska tänka på dig lite extra imorn!

puss o kram

2011-08-18 @ 00:27:21
Postat av: Swedish Army Wife

Nej fy vad hemskt! Vilken himla tur att doktorn upptäckte bulan på halsen, fy fasen alltså...det kommer gå bra på proverna i morgon, men oj vad jag känner med dig av att höra om det här.

Jag har själv känt cancer-rädslan när jag upptäckte en knöl i bröstet, fick remiss till ultraljud och tester, då var jag inte så tuff kan jag säga. Men det var en godartad tumör, inget farligt. Så jag kan knappt tänka mig hur det var för dig som faktiskt hade cancer. Jag håller också tummarna, kram.

2011-08-18 @ 04:22:58
URL: http://www.swedisharmywife.com
Postat av: Jenny

Håller tummarna för att allt är som det ska! Kram

2011-08-19 @ 08:50:51
URL: http://nopainnogainbaby.blogspot.com
Postat av: agnes

Oj vad hemskt och ja, vilken hemsk känsla o veta att man haft cancer flera år och inte ens vetat om det. Jag hoppas dock allt går bra och det inte är någon fara!

2011-08-19 @ 16:02:31
URL: http://www.agnesutomlands.wordpress.com
Postat av: Diana

Oj, jag har aldrig frågat dig hur det var, de där 20 minuterne på britsen helt ensam måste varit hemska. Jag kommer ihåg när jag skulle operera min näs-skiljevägg som var sned, jag var ensam och skulle rullas in i operations-salen. Man är inte så tuff när man ligger där, det är verkligen ett utsatt läge. Vad fint att du skickade blommor till doktorn.

2011-08-19 @ 17:18:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0