Det ar ju meningen att man ska vara glad
Var pa bra humor hela dagen igar efter att H ringt och berattat att maklaren var nere pa $615,000 for parhuset, som jag skrev nedan.
Vi har letat efter ett stalle o kopa sa lange och det ska bli sa skont om det gar igenom.
Ringde mamma pa kvallen och berattade och fast hon tyckte priset var hutlost (over fyra miljoner svenska?! Du kommer vara skuldsatt for resten av livet! Ja mamma men det ar tyvarr sa mycket det kostar har...) sa tyckte hon ju ocksa att det var spannande att vi kanske snart har nagot eget.
Men det kandes anda ledsamt pa nagot satt efter att vi lagt pa.
Jag har bott i Sydney i fem och ett halvt ar nu och familjen har insett att jag nog blir kvar har resten av livet.
Och jag har insett det sjalv jag ocksa. Inte for att det hande av misstag, jag valde ju medvetet att skaffa partnervisum och stanna har med H.
Men nar man ar sa nara att gora en stor grej som att kopa hus sa kanns det bade roligt och tungt i hjartat pa samma gang.
Som att man sager till sig sjalv `Jaha, sa du ska verkligen stanna har da? For resten av livet?'
Och da kanns det lite hopplost. Ett helt liv langt borta, ett helt liv med hemlangtan.
Och for er som tanker `det blir lattare med tiden', nej, for min del har det bara blivit varre.
Sa igar kvall nar Harry var glad och ville prata om hur vi ska gora om i huset sa fallde jag nagra tysta tarar pa soffan. `Men det ar ju meningen att vi ska vara glada!' utbrast han fortvivlat.
Onskar att nagon (Gud kanske?) bara kunde saga till mig att jag har gjort ratt, att det inte var mitt livs misstag att stanna har och att jag inte kommer angra det bittert en dag.
Hur kanner ni utlandssvenskar som har lamnat Sverige? Varfor tycker ni att det ar vart det? Hur tampas ni med hemlangtan?
Vet PRECIS hur du känner dig... Men lugn vad beträffar huset - det låter som ett kanonpris, det är verkligen rätt tid att vara köpare, så såvida inget helt oförutsett händer så kommer huset bara att gå upp i värde. Dessutom kan ni alltid hyra ut det om ni vill bo i Sverige nåt år eller så. Det ÄR ett stor steg, men absolut inget som säger "nu är du FAST!" Jag har funderat mycket på det där, eftersom vi just köpt ett hus...
Visst kommer man alltid att sakna Sverige och sin familj där, men man hälsar på dem - de hälsar på här. Det viktigaste för din familj är att du är lycklig och har det bra!
Så VAR glad! Acceptera att du känner hemlängtan, men inse också att du är hemma här.
Jag chattar nästan dagligen med mamma på facebook - jag är ett stort facebook fan på grund av det... skype är också bra.
Kram!
Ja du, det där är så svårt. Jag har ju varit i OZ i drygt 1,5 år, men innan dess hade jag bott utomlands i 3,5 år i England, så tiden rullar ju på. Jag har ju ingen partner just nu, så jag har nog inte samma känsla som du att något "är för evigt". men jag gör mitt bästa för att lyssna på magkänslan och tänka att ingenting är just för evigt.
Man kan ju bara försöka göra sitt bästa för att njuta och må bra här och nu. Även om man köpt hus eller annat så kan man ju alltid flytta på sig om framtiden skulle bjuda på det. Livaskvalité är så olika för olika människor, men man hamnar där amn gör av en andledning. Och den där hemlängtan får man försöka leva med så gott det går, så länge alla andra bitarna i livet gör en lycklig och håller en kvar. Stor kram!
Om det nu är till någon tröst - jag har tyckt att det varit skittufft att komma tillbaka efter att jag har varit utlandssvensk.
Jag tycker också att et är skitjobbigt. Jag saknar min mamma så himla mycket, och mormor och morfar.. Jag tror inte heller att det blir lättare men vi vet ju ändå att det är värt det, annars skulle vi inte ha gjort det. Vissa dagar är det värre än vanligt men sen finns det ju fantastiska dagar också när man vet hur rätt man gjorde. Precis som någon kommenterade, du är ju faktiskt inte fast där :)
Boel... Du har gjort helt rätt!!! Jag förstår hur du känner och ja, det är tungt att vara ifrån familjen. Men det är inte familjen du ska leva med i resten av ditt liv, du har träffat ditt livs kärlek på andra sidan jorden. Sverige finns alltid kvar.
Du har valt ett annat liv och har lyckats mycket bra! Kör på!!!
Kram
Jag har bara varit här i Oz i snart ett år så jag har väl inte så mycket att säga. Men ingen av mig eller min fästman trivs här hundra procent han kom ju till Sverige av en anledning medans jag trodde det skulle bli annorlunda här.
Men även fast jag längtar hem så hjärtat blöder vissa dagar så vill jag inte bo i Sverige, dock kommer vi flytta tillbaka till Europa om några år och bo i Sverige något år emellan men jag kommer nog inte vilja bo i Sverige permanent igen, det känns bara inte rätt eller hemma där.
Så du borde vara glad och bara för man köper hus är man inte fast! Ni kan alltid sälja i värsta fall eller hyra ut som någon annan sa...man ska aldrig tänka man är fast för jag tror det bara är ett tankesätt var fri som en fågel!
Jag håller med kommentaren Mi. Sverige verkar bra på avstånd, men när man väl är tillbaka så är det inte lika rosenskimrande som man kanske föreställt sig.
MEN, det är fruktansvärt jobbigt att vara borta från sin familj och det är ju den närheten som man saknar så fruktansvärt. Jag tror att man måste tänka att det faktiskt inte behöver vara "för alltid". Man kan ju alltid ändra sig och livet gör många oväntade vändningar. Så fort man börjar tänka Shit nu är jag fast, detta är för alltid- ja då blir det olidligt!
Men personligen så hoppas jag ju att de ska uppfinna en teleport maskin SNART så man slipper dessa problem en gång för alla ;)
det är inget misstag boel! sålänge du trivs så är det inte det, och du är ju liksom ett flyg ifrån om det kör ihop sig. du har ju fortfarande familjen kvar hemma. det kommer gå skitbra! jag tror på dig och jag tänker köra samma spår som dig när jag blir vuxen! jag ska flytta utomlands. jag beundrar dig, och skulle döööö för att vara som dig!
puss på dig bästaste moster :)
Hejsan,
Lina heter jag och kikar in till din blogg emellanåt. Vi bor inte så långt ifrån varrandra, jag bor i Sutherland.
Jag har varit har i 5 år och vi har letat hus ganska länge nu, fast inte hittat vårat drömhus ännu. Jag har också ofta mycket hemlängtan och skulle nog inte ståut om jag tänkte att det skulle vara för evigt, men man kan ju faktiskt sälja huset eller hyra ut det för ett tag om man skulle vilja prova på att bo någon annanstans. I cronulla är det dessutom ganska lätt att hyra ut hus. Fast man måste nog bestämma sig för att sattsa på ett ställe ett tag i alla fall annars blir det ju bara halvbra var man än bor om man tänker att man ska ju ändå flytta på sig snart. Så jag tror att du gör helt rätt! Och visst får man känna sig lite nere och ha rätt att tvivla lite när man står inför stora beslut.
Jag väntar också på en teleport precis som Jenny så att man bara kan beama sig hem när man känner för det :)
Hej Boel! Nu är ju inte jag utlandssvensk men jag har ju inte flyttat tillbaka till min hemstad och det skulle jag aldrig vilja göra heller. jag bor ändå 55 mil från mina föräldrar och det känns jobbigt ibland. Men skulle aldrig vilja bo i östersund igen. Du har ju ändå träffat ditt livs kärlek. Jag har också alltid varit nedstämd och ledsen när jag kommit till sverige efter alla vistelser utomlands och när jag var i usa i ett år, inte ett skit hade hänt i östersund. Men det är familjen man bryr sig om vill kunna ha nära. Jag försöker att alltid tänka positivt i allt. Det kommer att bli skitbra Boel. Shit tänk du kanske snart har hus, det är ju skitkul! STOR KRAM
Du gör helt rätt! Bara för att du köper hus innebär det inte att du inte kan göra något annat i framtiden. Jag börjar känna samma känsla nu när jag håller på att göra tvärtom... Göra mig av med min lägenhet och jobb, för att istället prova min lycka precis som du gjort.
Jag håller med Sandra A., Jenny och Maria M, det är lätt att längta hem när man är långt borta. Men man kan inte vara med sin familj hela livet, dina syskon växer upp och flyttar kanske utomlands de också. Men det är inte så många som faktiskt spenderar så mycket tid med sin familj som du. Och när du kommer hem två månader varje sommar så kommer det ju bli mer ;)
Det är klart det är skrämmande med sådana stora förändringar i sitt liv, men jag tror att det kommer bli jättebra. Kram kram
Hej Boel, jag forstar precis hur du kanner, eller kanske inte precis, det gor nog bara du, men jag kan tanka mig. Lite av de tankarna du har nu hade jag nar jag och Adrian forlovade oss. I och med att hans son bor har och ar atta ar och bor ibland hos hans mamma och ibland hos oss sa ar det inget alternativ for oss, i alla fall pa minst en tio ar eller sa att flytta till Sverige.
Jag saknar min familj och mina systrar i Sverige sa sjukt mycket, jag star sa nara dem, och min minsta lillasyster ar tva ar, jag kanner ibland att jag gar miste om hennes uppvaxt..speciellt nu nar jag borjat lasa human services/social work pa universitet sa inser jag hur bra Sverige ar, beskrivs som nagot av perfekt vad det galler sjukvard, skola, boende mm....men jag brukar tanka pa hur jag kande och tankte nar jag forst flyttade hit och inse att trots min underbara familj sa hor jag inte hemma i Sverige. Jag var hemma ett ar och distansforhallande med Adrian och det var den langsta vintern nagonsin, kande mig sa deprimerad..trot lite pa det som Jenny ovan sager, hade det varit rosenskimrande om man kom tillbaka?
Familjen ar bara en flygresa bort. Och som ovan sager sa gar det ocksa att salja eller hyra ut. Vad langt detta blev..vet inte ens vad jag vill komma..men jag har aldrig oroat mig sa mycket for framtiden som nar jag kom hit, och tankt som du "ar det har for alltid?" men vi far forsoka leva mer i nuet, och sa tror jag att allt blir perfekt i framtiden, att det som ar tankt ska handa kommer att handa!
radhuset ser superfint ut!! vi ska med flytta till radhus pa fredag, vi ska hyra men jag tycker det ska bli sa spannande!
manga kramar till dig
Vet du om man kan ansöka om turistvisa online som svensk eller om man måste gå via ambassad/konsulat?
