Sjalvisk?
Under middagen igar pratade jag o H om Sverige o Greklands semestern vi ska pa i juni-juli.
Hans mamma Kitty ska med och det ska, helt arligt, bli kul.
Hon ar jattetrevlig, battre mother-in-law-to-be kan jag inte tanka mig.
Men trots att planen var att jag skulle vara i Sverige sjalv i 2v, sedan skulle de komma for en vecka i Sverige och en i Grekland, sa verkade det igar som att de vill aka langre, i 3v.
Och jag kan forsta det. Nar man aker sa langt sa vill man ju stanna ett tag.
Var det sjalviskt av mig att saga till H att jag garna har 2v for mig sjalv for att hanga med familj och vanner?
H tyckte det.
Men 2v i Gislaved (och sedan en i Grekland) ar lang tid nar man ska behova underhalla tva Sydney-bor som ar vana vid att bo minuter fran en kilometerlang strand och en timmes tag fran stora Sydney och allt det har att erbjuda.
Visst kan vi aka pa dagsturer till Goteborg och Halmstad och tom Kopenhamn (Kitty blev valdigt excited nar hon fick hora att vi kan aka till ett helt annat land for en dagstur utan att behova flyga. Det ar speciellt for en australier.)
Men jag ar ju nojd med att hanga hemma med familj och kompisar. Dopp i Glantan och grilla pa altanen duger bra for mig och jag kanner inte for att flanga runt o leka guide i 2v. En vecka racker!
Nar vi pratade om 3v o kollade kalendern sa Kitty: det ar ju bara 6dar, vi kanske likagarna ska flyga dit ihop med sa slipper du flyga sjalv?
Nej, jag vill faktiskt ha den veckan att vara hemma sjalv, sa jag.
Vad tycker ni? Ar det sjalviskt att vilja ha 2v for mig sjalv? Nagon mer som har haft med svarforaldrarna pa besok i Sverige som kan dela med sig av sin erfarenhet?
Inte alls själviskt! Du bor långt borta fr familj o vänner och vill väl ha kvalitetstid med dem på det där sättet man endast kan få när man ses själv. Jag tror det blir mer "kvalitet" om du får de veckorna du vill ha för att sedan helhjärtat umgås med din kille o svärmor. Jag har sj bott utomlands så jag känner igen mig lite i det där.. Som sagt, inte alls själviskt utan sunt ;) hihi
Stå på dig!!! Det finns inget värdefullare än att ha den tiden med sin mamma (och familj) och bara slappa vid köksbordet och inte oroa sig för att andra ska ha kul. Förra året åkte jag hem själv i en månad - maken var helt ok med det. Jag har gjort klart för honom sedan innan vi gifte oss att det var så det skulle bli! ;-)
Det finns ju även den här aspekten: du bytte land för att vara med honom - han har tillgång till sin familj jämt. Det har inte du.
Förstår dilemmat och förstår verkligen dig. Inte lätt. Men det är ju faktiskt för deras skull också.. De vill nog inte "sitta på verandan" hela tiden, vilket är förståeligt, och då kommer du säkert få dåligt samvete för att de gör det etc. Antar jag! Kan förstå vad H menar också men 2v (om året?) är ju verkligen ingenting.. Lycka till!!;) ps. tack för alla härliga bilder!! Surfarna tidiga morgnar var vardagsmat när jag jobbade i en juice bar på Bondi Beach.. Minnen!:) ds
Verkligen inte själviskt! Jag åker oftast själv när jag åker till Sverige, och förstår verkligen att du behöver den där tiden innan de kommer upp för att ta igen tid med alla. Om du sedan kommer från ett mindre ställe som Gislaved så blir det ju som sagt ännu svårare för dem att underhålla sig själva så att säga.
Som alla andra redan sagt: stå på dig så kommer ni alla få det mkt trevligare när de väl kommer upp. Kul förresten att de ska komma från första början såklart! :)
Nej det tycker jag verkligen inte. Man behover ensamtid med sin familj och vanner nar man inte gor nanting utan bara hanger.... Nar jag akte hem i julas skulle egentligen min pojkvan ha foljt med och da skulle jag ha akt en vecka innan honom just for att jag skulle fa ensamtid med min familj. A speciellt nu nar du har med dig nagon som inte har varit i Sverige innan sa vill juh dom gora massa turistgrejer. Sa nej absolut inte sjalviskt....
Nä det tycker jag inte alls. Man behöver att vara med sina nära och kära hemma och bara ta det lugnt, utan att behöva dåligt samvete för att man inte hittar på massa kul hela tiden. Det blir en väldigt många kompromisser och det vill man inte när man har så lite tid med de där hemma.
Kalla det själviskt kanske med det får man vara ibland. Speciellt när man faktiskt redan har kompromissat bort lite av sitt liv i Sverige (även om man älskar att bo här och har valt det) så kan man vara lite ego ett par veckor om året.
Oj vad mycket man och sitt det blev i inlägget, jag menar nog jag och mitt.
Milea said it all, väldigt visa ord!
