Brev till mig sjalv
Har sett nagra bloggar dar de har skrivit brev till sig sjalva som tonaringar och dem ar alltid intressanta o lasa, sa jag tankte gora en egen tolkning.
Nar jag var i tonaren funderade jag pa att skriva ett brev till mig sjalv som jag inte fick oppna forrans jag fyllde 25, men det blev tyvarr aldrig av. Synd, tank vad kul det hade varit o lasa om ens framtidsvisioner! Jag hade knappast gissat ratt, livet har tagit manga oforutsedda svangar sedan man var tonaring...
Sa eftersom det inte blev av sa far jag helt enkelt gora det lite bakvant och skriva ett brev till mig som tonaring, om saker som jag onskade att jag hade vetat da....
Hej goa du,
lite konstigt att fa brev av sig sjalv, jag vet, du har blivit flummig pa `gamla' dar.
Ja, du fyller 27 nu i sommar och jag vet att du tycker det ar skitgammalt. Att du nog borde ha skaffat barn o ha slutat festa vid det har laget, men du har gjort varken eller. Jag vet att du tycker alla over 23 ar urgamla och men tro mig, det stammer inte.
Jag vet att det ar mycket du langtar efter. Fa storre tuttar, bli ihop med nagon, sluta skolan, ge dig ut pa aventyr. Men stressa inte. Det du gar igenom just nu ar ett aventyr i sig, aven om det kanske inte verkar sa.
Och oroa dig inte sa mycket for saker. Nar du blir gammal som jag och behover tanka pa jobb och betala hyra sa kommer du langta tillbaka litegrann till tiden nar du inte behovde tanka pa sant.
Men, jag vet att vara tonaring ar skit ibland. Det kommer bli battre pa manga satt. Du kommer bli sakrare pa dig sjalv, kunna saga nej, tro pa dig sjalv, och, bast av allt, du kommer sluta bry dig sa mycket om vad andra tycker om dig.
Oroa dig inte for folk som retas over att du ar for smal. Tro mig, nar du fyller 25 kommer din kropp forandras och som genom magik kommer allt du ater satta sig pa din mage. Sa at sa mycket du kan av vad du vill medans du kan!
Du kommer fa hangla med massa killar. Jo, det ar sakert. Killar kommer tycka att du ar vacker. Men bara for att nagon visar intresse sa behover du inte hangla med dem. Var lite mer selektiv.
Du kommer traffa en kille pa en chilensk fest snart, kan du inte skippa honom?
Och han som ar atta ar aldre som du ar ihop med i nagra veckor kommer inte vara sa bra som du tror. Din pappa kommer papeka att det ar ett daligt tecken att killen inte ens kommer in och halsar pa dina foraldrar utan bara stannar utanfor huset och tutar sa att du ska komma ut till bilen. Och pappa har ratt, saklart. Han ar ingen bra kille.
Stressa inte sa mycket i skolan over dina betyg. Jag vet att du har stora planer over att ga journalistutbildning pa universitet men tro det eller ej, du kommer bli journalist utan att lasa pa universitet overhuvudtaget (forutom en langdistans kurs du kommer gora for att fa CSN bidrag). Sa bry dig inte om att du inte ar sarskilt bra pa matte. Daremot sa kommer det hjalpa att du ar bra pa engelska! :)
Var lite bussigare mot mamma ar du snall. Hon har sju barn att ta hand om och du gor det inte mycket lattare nar du kommer hem full och sover over hos killar eller kompisar utan att ringa.
Och prata mer med pappa. Aret du fyller 19 kommer han tyvarr inte finnas kvar langre, och du kommer spendera manga stunder med att angra att du inte pratade mer med honom eller kramade honom sa ofta som du borde ha gjort.
Sa efter du har last det har, ga direkt och ge mamma och pappa varsin jattestor, hard kram och sag att du alskar dem. Nej, det ar inte tontigt. Gor det bara.
Ga och fixa glasogon. Ga inte o vanta tills du ar 25 och inte kan kolla pa TV utan glasogon langre.
Och kolla din hals. Jag vill inte skrammas nu men en doktor kommer hitta en cancertumor i din skoldkortel nar du ar 25. Han kommer saga att den har funnits dar sen du var tonaring och du kommer angra att du inte gick till doktorn tidigare.
Och nu, till kompisar. Dem viktigaste manniskorna i ditt liv just nu, jag vet. Du har redan hittat ett par som du kommer vara van med i manga, manga ar till. Var radd om dem.
Och oroa dig inte for att borja i ny klass i gymnasiet. Aven om en del av dina klasskamrater kommer lamna mycket att onska sa kommer du hitta tva av dina basta vanner i din klass. Ni kommer vara med om mycket ihop.
En sak till: planera inte alltfor mycket infor framtiden. Inget kommer sluta som du har tankt dig.
Men det du bryr dig om mest, att fa resa, kommer handa. I massor.
Var snall mot dig sjalv nu!
KRAMAR
Om nagon av er som laser bloggen har gjort/gor nagot liknande brev sa kommentera garna med en link, tycker dem ar roliga att lasa! :)
X
Åhhh! Mycket fint där. Det som slår mig när jag läser olika personers brev är att vi nästan alla skriver att saker kommer att bli bättre. Var ingen lycklig å glad när vi var 14? Är alla per definition olyckliga, osäkra å missnöjda i den åldern? Är det helt enkelt en fas vi måste igenom? Eller går det att undvika på nåt sätt? Finns det nån som tycker att 14 var en toppenålder?
Själv skrev jag här: http://devilwomen.blogspot.com/2011/04/till-mitt-14-ariga-jag.html
Vad fint, mina ögon blev tårfyllda.
Väldigt fint och väldigt sant. Precis den Boel jag kände och känner. Fick några tårar och flera leenden. Undergart att läsa!