Mitt Liv I Oz

... for de fina kommentarerna pa forra inlagget, det varmer.

Det gick bra pa sjukhuset igar, och nu galler det bara att vanta pa att fa testresultaten. Kommer forhoppningsvis inte ta mer an nagra dagar.

Spenderade hela formiddagen pa sjukhuset, storre delen av tiden i vantrum!

Borjade med ett ultraljud pa halsen dar skoterskan sa att de ville att hon skulle kolla ett specifikt stalle pa min hals som kallas nagot pa D (komemr inte ihag vad det hette).

`Vet du var det sitter?' fragade hon mig.

Ingen aning tyvarr, svarade jag.

Hon sag lite osaker ut men gjorde ultraljudet.

Efter det var fardigt och jag gick for att betala kallades jag tillbaka in igen.

`Jag har googlat det dar ordet sa nu vet jag var D sitter!' sa skoterskan.

Hmmm....

Sa det blev ett ultraljud till.

Vidare till ena specialisten som var 50 minuter sen.

Jag skulle gora en PET/CT-scan, dar man far en kanyl insatt i armvecket som sprutar in ett slags amne som hjalper doktorn se cellaktivitet pa scan-bilderna.

Specialisten, Barry heter han, skulle satta i kanylen och sa att han inte var sa bra pa det.

Han tackte halva bordet med hushallspapper innan han borjade.

``I really hate putting needels into people because I always make a bloody mess, I'm sorry,'' sa han innan han borjade.

Visst uppskattar jag en arlig doktor men lite orolig blev man...!

Andra specialisten, Steve, kollade mina ultraljudsbilder och klamde pa halsen och sa att det sag bra ut.

Testresultaten fran CT-scannen och mina blodprov far jag reda pa snart hoppas jag.

Men men, skont att besoket ar over for den har gangen...