Wedding Dress Shopping
Igar akte jag, Carol och hennes blivande mother-in-law Sue till stan for o kolla pa brudklanningar.
Jag skulle egentligen ha gatt upp precis efter 7 for o ga pa yoga men somnade om och vaknade 9.30 av att Carol ringde o sa att Sue var nere pa Harrys cafe o vantade pa mig.
Slangde pa mig forsta basta klanning (en lang vit blev det, passande va? :) och skyndade ner till cafet. Utan varken kaffe eller frulle i magen akte vi in till stan for o mota Carol.
Jag sag fram emot o kolla pa klanningarmen vantade mig att det skulle ta hela dagen, att Carol skulle prova minst 20 st och kanske inte kunna bestamma sig.
Vi akte upp till tredje vaningen i Myer byggnaden inne i stan (ett stort kopcentrum) jag ahr aldrig varit dar men det var en hel vaning full med brollops-affarer!
Klannings butiken var packad med brides-to-be, mammor, syskon och vanner, alla verkade smatt stressade och sa fort nagon kom ut fran ett omkladnings rum sa hade dem hundra inspekterande ogon pa sig.
Vi valde ut nagra klanningar och Carol gick for o prova.
Nar hon kom ut sa fick jag tarar i ogonen, klanningen var sa vacker! Vi provade men blomma i haret o sloja och holl med om att den var helt perfekt.
Hon provade en till bara-for-att men kopte den forsta. Sa enkelt var det!
Nar hon betalde handpenningen kollade vi igenom bestallningen igen och sag att klanningen hette Camila, vilket Carol o hennes hubby-to-be Dave vill dopa sin forsta dotter till. Ursakta klyschan men It was meant to be!
Efter det gick vi till en italiensk restaurang i The Rocks och firade med pasta, pizza o champagne!
Kan ju saklart inte lagga upp bilder pa klanningen men jag tog nagra nya fina pa Carol o Daves fina hund Cruz som vi tog ut pa promenad efter lunchen som jag kan bjussa pa...
X
Kommentarer
Postat av: Emmy
Låter ju verkligen som att det var meant to be! Kram
Postat av: Emmy
Jag det var inte alltid lätt att jobba som au pair, en del av de värre historierna finns i detta gmal blogginlägg http://blogg.amelia.se/bortabrabloggen/2011/02/09/att-bygga-vidare/ . Men överlag så var det kul och lärorikt. Men fruktansvärt jobbigt att bo i samma hus som "chefen". Kram
Trackback
