Mitt Liv I Oz

Av nagon anledning ar jag supernervos for flygresan pa onsdag.

Ska flyga kl 10 pa morgonen och oroar mig for att forsova mig, fast jag vaknar runt 6 pa morgonen aven pa helgerna (gar dock inte upp den tiden pa helgen!)

Har kollat flera ganger sa jag vet var mitt pass ar nagonstans.

Har ringt Harrys faster, som jobbar som en travelagent och bokade min biljett, och kollat sa att det ar OK att mina mellannamn inte star med pa biljetten. Jag vet att det har funkat innan men jag ringde och kollade anda.

H sager att jag kommer vara helt hopplos nar jag ar gammal om jag redan oroar mig sa har nar jag ar 28.

Och jag irriterar mig pa mig sjalv att jag har blivit sa nojig.

Nar hande det liksom?

Pa ett satt ar det bra att jag inte ar lika slarvig som innan.

Som den dar gangen nar jag kvallen innan en flygresa till Sverige insag att jag inte visste var mitt pass var nagonstans.

Letade overallt, storgratandes, innan jag hittade det hemma hos Hs foraldrar. Jag hade nastintill gett upp innan jag hittade det i en lada som var nerpackad i en stor kartong.

Eller forra aret nar jag insag dagen innan flygresan till Svea att jag skulle stanna i Kina och att mitt pass var pa vag att ga ut om mindre an 6 manader. En travelagent sa att det var mycket mojligt att de inte skulle ge mig ett visum (vilket man behover i Kina aven om man bara ska vara pa flygplasten nagra timmar). Som tur var sa gick det.

Eller den gangen i Thailand nar flyget blev mer an 24h forsenat och jag skickades till ett hotell i Bangkok. Tyvarr sa glomde jag kolla att de gett mig en visumstampel i passet. Det slutade med att jag fick sitta i ett rum med Thai poliser och forklara varfor jag inte hade nagot visum. Missade nastan mitt flyg den gangen.

Eller den gangen pa Arlanda nar jag och Maria pratade sa lange att jag nastan missade flyget tillbaka till Sydney. En mycket ilsken resevardinna forklarade att hela planet vantade pa mig nar jag kom till gaten. Ooops!

Sa, det ar val battre att jag ar nojig an slarvig.

Men det hade varit skont att bara kunna se fram emot en resa istallet for att freaka ut.


Ar det bara jag som blir mer nojig ju aldre jag blir? (som sagt, bara 28 an sa lange!)