Facing my fears
Mira, fodelsedagsbarnet, ville garna ut till en gard utanfor Byron Bay och rida, som hon gjorde sist hon var dar.
Jag sa ja mest for att de andra sa ja och for att det lat ratt mysigt, fast jag visste att jag inte skulle direkt alska det uppe pa hastryggen.
Har blivit avkastad fran en hast for manga ar sedan (inget allvarligt) sa var ratt nervos daruppe pa hastryggen. Angrade mig nastan i sista stund!
Men det gick bra. Hade varldens snallaste hast som lunkade pa och gick forbi bade en tjur och en stor odla utan att blinka.
Jag holl krampaktigt i transet med ena handen och i sadeln med den andra vid de tillfallena, men forsokte slappna av och njuta av utsikten annars. For vackert var det! Tea tree skog och sma sjoar och ett o annat djur, och sa massa sol:)
