Mitt Liv I Oz

Akte in till stan tidigt imorse for att mota Anna, Mira och Dima for 8km Mother's Day racet!

Det gick jattebra, mitt mal var att komma over mallinjen i under en timma, och min sluttid var 48min47sek!

Det var harligt att springa bland sa mycket folk, sa bra energi att hamta av och vackra delar av Sydney att titta pa. Vi sprang genom The Domain, forbi The Art Gallery of NSW och Wooloomooloo Wharf med alla batar.

Bra mycket mer stimulerande an att jogga ensam utmed President Avenue mellan Sutherland och Cronulla.

Linnea hejade vid mallinjen och sedan kom Andrea sa efterat gick vi och at frukost allihopa.

Nasta lopp blir 11km Sutherland to Surf nar jag kommer tillbaka fran Svea!:)

Pizza pa golvet i damm dimman med H, Amy och Jarrad

far jag traffa den har godingen igen - langtar!

Det ar inte helt fel att jobba en gata ner fran den har stranden.


Inte for att jag hinner njuta av det sa ofta, men anda.

Idag var det lite over 29 grader, varmaste maj dagen i Australien sedan 40-talet.

Hann inte med nagot strandbesok, men det var gott med lite sol nar jag gick ut och kopte lunch, och nu sitter jag ute pa farjan utan att frysa.

Ar pa vag att traffa Linnea for annu en gratismani pa The Albion. Tror jag kor pa rosa igen, det kommer passa pa sondags race for brostcancer.

Ha en fin torsdag!

Hemma och redo att ga o lagga mig efter middag pa Peacock Trattoria i Kyle Bay med H, John och Madison.

Proppmatt efter anksallad, calzone med lamm, pumpa, mint och fetaost och pavlova till efteratt. Mumma!

Blev mycket prat om en semester vi har bokat ihop for borjan pa nasta ar, berattar mer om det imon, nu ska jag sova!

Bilden tagen pa farjan hem ifran Manly idag

Det rader Lotto-hysteri i Australien for tillfallet eftersom den nast storsta vinsten i australiska Lottos historia, $70 miljoner dollar (ca. 490 miljoner) ska lottas ut.

Jag spelar typ aldrig pa Lotto men fick en kansla igar om att jag borde kopa en den har gangen.

Jag har inte sarskilt mycket tur i spel.

Jobbade som Black Jack dealer i Goteborg och kan de reglerna utan och innan, men vinner knappt ens nar jag spelar det.

Men ikvall sa ... Maybe!;)

Modiga Elsa!

Har anvant mina roda leopard loafers sa mycket sedan jag kopte dem i Argentina i Oktober forra aret att ena sulan har borjat lossna. Inte bra! Skomakar visit snarast!

(De ar fran http://aynotdead.com.ar )

TV ar pa och en liten brasa brinner i oppna spisen.

Trott i hela kroppen efter att ha spenderat dagen med att dra ut heltackningsmattor, sopa ihop hog efter hog av gamla lov och palmblad, och ta ner och slanga ut koksluckor med H.

Kommer dacka snart. Godnatt!

H har ritat sida efter sida av inredningsplaner de senaste dagarna.

Han pluggade och jobbade med koks och badrums design pa australiska foretaget Harvey Norman innan han halkade in i cafe och restaurang branschen och alskar att rita och planera.

Han borjade i Uruguay, da vi hade skrivit pa kontraktet pa huset, och den lilla ritningen han gjorde en eftermiddag i varan bungalow pa en bit papper har vi sparat.

Nu sitter han vid koksbordet och ritar i sitt stora block.

Det blir nog bra det har :)

Med Hs ord 'nu maste vi save every penny' till nya mobler och renovering gjorde jag ett sista kop (innan jag gar till H&M i Sverige).

Vi kallar det en tidig fodelsedagspresent till mig sjalv (ar det inte sa nu, att alla koper en fodelsedagspresent till sig sjalv?)

De ar Christian Louboutins svarta satin Hyper Prive pumps med en 12cm klack! Som tur ar sa har de en platform sa hoppas jag inte kommer vara alltfor vinglig i dem;)

Det fanns aven bara stl39 kvar sa haller tummarna for att de inte kommer vara for sma!

Sa. Nu ska jag borja spara till mobler.:)

Dave, Carol, Anna och Dima kom under dagen och kollade in varat nya hem. Pa kvallen kom Brad och Ange med dottern Kelsey, och Eadie.

Vi at ost sittandes pa golvet och drack bubbel ur takeaway muggar. Classy;)

Sag detta pa Facebook imorse och ville dela med mig. Det ar skrivet av Jimmy James Fredriksson. Hans inlagg pa Facebook namnger kvinnan pa Forsakringskassan, men jag har tagit ut namnet har.

Dela vidare pa er Facebook/blogg!

(OBS Gratvarning)



Jag brukar inte vara så allvarlig här på FB, men i fredags när jag satt och åt lunch ringer försäkringskassan och säger att du har blivit utförsäkrad. Då är det dags att bli allvarlig..!

2006 då fyra år ung drabbades våran dotter Meja av cancer en hjärntumör, vi fick veta att hon måste akutopereras medans hon fortfarande var nedsövd efter magnetröntgen och chansen för överlevnad var ca 30 procent. Hela våran värld rasade samman och vi visste varken ut eller in skulle vi få träffa henne igen?


operationen varade många långa timmar och när vi äntligen fick träffa henne hade allt tagits ifrån henne hon kunde inta prata, inte svälja, inte röra någonting men när jag viskade i hennes öra "kan du höra att pappa är här" nöp hon mig i fingret ibland. månaderna rullade på i ovisshet och det var tunga dagar på lasarettet med strålning och cellgifter vilket resulterade i att Meja kunde spy i dagar och däremellan hosta upp sina egna blodiga slemhinnor, men mitt i allt detta elände blev hon långsamt bättre och kunde efter några månader sitta upp i sängen och en tid senare även formulera några ord.


Drygt ett år senare blev vi utskrivna och Meja blev långsamt bättre och bättre, hon hade stora rörelsehinder och pratade lite otydligt men vi kämpade varje dag med rehab och hon lärde sig gå med våran hjälp och pratade bra. Meja började skolan, hon var inte som alla andra men trots sina men älskade hon livet.

Våren 2011 började Meja bli svag i ena armen, vi ville inte tro det värsta men både jag och Linda visste innerst inne att detta inte var bra. Vi fick beskedet att hon insjuknat igen och att det inte fanns något dom kunde göra för henne.

Vi beslutade oss för ta vara på tiden vi hade kvar med våran älskling vi reste till ställen som Meja gillade Disneyland, kolmården, varberg mfl, även om vi var sorgsna i hjärtat hade vi en kul tid och bestämde oss för att inte bryta ihop för Meja och lillasysters skull, men ibland försvann jag eller Linda utan anledning för att lätta på trycket och gråta.


Till slut började sjukdomen ta överhand och Meja blev snabbt sämre, hon kämpade in i det sista med att sitta upp i soffan och försöka äta själv, men sista veckarna blev hon sängliggande och orkade inte prata så mycket, jag brukade bära ut henne med madrass och täcke på alltanen, jag inbillar mig att hon behövde frisk luft och lite sol.

22 oktober somnade Meja in hemma i våran säng, jag och linda låg och höll om henne länge efter att hon slutat andas. Vi pratade inte så mycket med Meja om döden men vid ett par tillfällen pratade hon och Linda, och Meja ville inte bli begravd i en kista hon ville ha sin säng och mammas täcke.




Som far hade jag inget val, jag gick ut i garaget och byggde om hennes säng, till en sängkista.

Vardagen börjar sakta komma tillbaka, sorgen finns hela tiden närvarande men jag lär mig att hantera den bättre och bättre. Jag jobbar nu halvtid och det går men efter 4-5 timmar tar orken slut och det kommer mörka tankar, värst är i bilen när man kör själv och sitter och tänker. För första gången i mitt liv kan jag säga att jag längtar efter att få dö. Om det inte varit för lilla ida och min älskade fru hade jag utan tvekan följt Meja på hennes resa, vart den än skulle fört oss.

Men halvtid med sikte på 75 och sen 100 procent duger inte åt försäkringskasan. och att man har kämpat i fem år mot cancern med ens egen dotters död som utgång verkar inte vara så märkvärdigt, dom har tagit beslut att jag kan jobba heltid och försäkrat ut mig, hon som tagit detta beslut är en handläggare i Umeå som heter XX.

XX har tagit detta beslut utan att ens ha träffat mig och aldrig frågat hur jag mår, och när hon ringer och ger mig beskedet är hon helt kall, beklagar sig inte att lagen ser ut så här, utan säger rakt ut lite stolt att "JAG har tagit beslutet att försäkra ut dig!"

Detta är min berättelse förkortad och förenklad, men saklig. Jag förväntar mig inte att försäkringskassan ska ändra sig och behöver ingen ömkan, men om ni som läser detta kan vara snäll och DELA detta för allt vad ni orkar kan så många som möjligt se det. Då kanske nästa som råkar ut för dom här dårarna kan bli bättre behandlad och kanske till och med kan få sörja i sin egen takt.

Skylten pa insidan av toadorren pa damernas i Albion Hotel, dar vi fick naglarna fixade igar