Mitt Liv I Oz

Ikvall blir det middag pa Peacock Trattoria med H, Eadie o Chris!

Andrea hamtade upp mig imorse och sa akte vi in till Darlinghurst och at frulle pa ett mysigt franskt cafe, Le Petit Creme.

De har rykte om sig att ha basta Eggs Benedicten i Sydney, sa vi var tvugna att testa.

Jag bestallde min med lax, och den kom serverat pa brioche. Jattegott!

Bestallde varsin stor kaffe och de kom serverade i sma soppskalar (?!) Valbehovligt idag kande jag...;)

Andrea var tvungen att aka till jobbet efterat sa jag gick till Kings Cross markets och kopte en stor kasse ekologiska gronsaker.

Nu sitter jag pa bussen till Surry Hills, tror jag satter mig i solen pa nagot kafe och laser lordags tidningen innan jag drar mig hemat...

Ha en fin lordag!

Sitter pa farjan hem med Anna och Mira efter Manly Food Market.

Efter jobb drinkarna gick vi dit och at paella och quesadillas, drack vin och lyssnade pa live musik.

...i Manly Wharf pa farval drinkar for en jobbarkompis som borjar pa Sky News pa mandag..

Signade upp for ett 30-dagars gymkort for intropriset $10 (ca. 70kr, hur billigt?!) pa ett nytt gym i Manly.

Ska forsoka ga 30min 3-4ggr under jobbveckan (man-fre) och sedan jogga och kanske gora bikram pa helgerna.

Ar ofta sa trott i skallen efter jobbet och det ar sa latt hant att jag struntar i gymmet for att jag ar sa trott och hungrig och bara aker hem istallet.

Men jag har tvingat mig dit och val dal sa ar det ju sa skont o springa pa rullbandet eller styrketrana och bara slappa alla tankar pa jobb.

Och fast jag ar trott i huvudet sa finns det ju energi i kroppen efter en stillasittande dag framfor datorn.

Brukar oftast kora intervaller med 5min rullband eller cardiomaskin, varvat med styrketraning for antingen bara armar eller ben den dagen med 12x3 repetitioner. Och sa tillbaka till cardiomaskinen etc.

Det gor att pulsen haller sig hog genom hela passet, plus att jag springer fortare och lyfter tyngre nar jag vet att jag bara har 5min/12x3 reps varje gang.

Sprang pa en bekant, en svensk tjej igar i Manly och nar hon sag mig i gymklader och fragade vilket gym jag gar till visade det sig att vi gar till samma, sa nu ska vi forsoka gymma ihop ibland. Kul!:)

Horde aven tva skaningar prata pa gymmet haromdagen men det blev inte av att jag halsade (ar fortfarande inte van vid hur manga svenskar det finns i Manly!)

(Pa tal om svenskar, Ida som kommenterade for nagon vecka sedan som sa att du jobbar pa Max Brenner i Manly och att jag garna far stanna till o heja, jag har hallt utkik efter en blondin nar jag gatt forbi till och fran farjan men inte sett dig. Ser jag dig sa kommer jag in o halsar!:)

Tror aldrig jag kommer vanja mig vid att se papegojor sittandes i palmtraden i tradgarden (eller att ha palmtrad i tradgarden for den delen)...

Jag ar ingen monarkist och bryr mig inte sarskilt om att Victoria har fatt en bebis, men oh vilken vacker bild av dem!

Kan nagon forklara for mig varfor folk, sarskilt amerikanare, ar sa fortjusta i Starbucks?

Kanske ar min uppfattning skev pga bilder i skvallertidningar men darborta verkar deras kaffe, modell storre, vara poppis.

Jag kopte en latte fran Starbucks idag efter att i snart tva manader letat efter ett bra kaffestalle i Circular Quay (tips mottages tacksamt!)

Sjalvklart sa ar 'smaken som baken' och det skulle vara trist annars.

Men nar det galler kaffe sa finns det val ingen som gillar nar det smakar branda, bittra gamla bonor?

Men den smaken kanske forsvinner nar kaffen ar en halvliter stor med smaksatt sirap och gradde...

I Sydney finns det bara 3-4 Starbucks butiker kvar eftersom de inte ar populara har langre.

Nar svenska bekanta hemma gnaller over att det bara finns pa Arlanda och borde finnas i stan borjar jag undra vad det finns for kaffe utbud i Stockholm (ar inte Espresso House battre an Starbucks?)

... efter pizza i Brighton Le Sands for Danielles bday

Har spenderat storre delen av morgonen i Central och Downing Centre Local Courts pa olika rattegangar, alla drog-relaterade.

(Larde mig att det korrekta namnet for ecstasy ar Methylenedixymethylamphetamine. Vilken tungknytare!)

Nu sitter jag pa en uteservering i World Square och ater lax o avocado sallad.

Har precis skrivit tva artiklar och mejlat dem till redaktoren.

Vi har ett kontor i Parliament House pa Macquarie St som jag hade kunnat ga till for att skriva men jag tog med mig padden hemifran istallet. Sitter hellre och skriver i solen.

Dromde inatt att H, Carol, Dave och jag var tillbaka i Rio De Janeiro och planerade att ga upp till poolen pa hotelltaket for ett dopp och eftermiddags drink.

Gissa om jag var besviken nar jag vaknade och insag att det ar en helt vanlig mandag...

Funtar pa att farga haret liknande det har. Sa snyggt!

Men vet inte om jag kommer orka med all maintenance... Med mitt blonda har fargar jag utvaxten med slingor varannan manad ungefar, men med orange har lar man ju behova tona det ratt ofta?

Lika fint som det ar med glansigt, orange har, lika fult ar det nar en sadan farg ar urtvattad och dassig.

Far se hur det blir...

Mira kom tillbaka fran sin Sverige semester i veckan och gav mig en bunt svenska tidningar! Lycka :)

Vaknade sent, akte med H till Caringbah markets och at frukost (bratwurst med brod och massa lok, och ekologiskt morotskaka), traffade Andrea och Rob, akte runt och kollade pa hus (vi funtar pa att dra oss ur varat huskop eftersom det har blivit en sadan utdragen historia pga kvinnan som saljer det. Mer om det i ett annat inlagg).

Nu ligger vi hemma och slappar och ater ost och parmaskinka fran cafeet medans fisken till kvallens middag tinar.

Hoppas ni har en fin sondag!

Jag forsoker att inte ata efter 8pm och har brytit den regeln ikvall med gusto.

Foratt halv tio, huvudratt halv elva, och ostbricka och tiramisu halv ett pa natten. Plus ett antal glas vin och applecocktails.

Det blev ingen sushi ikvall, H hade varit pa Ikea o handlat grejer o mat sa istallet blev det kottbullar, graddsas, lingonsylt, potatismos och kalsallad. Mumma!

Har precis varit pa gymmet efter en ratt lugn dag pa jobbet.

Istallet for ett glas fredagsvin pa farjan (snabbfarjan har en bar) dricker jag te och ater ett apple.

Ska upp riktigt tidigt imorgon och mota Anna och Mira for frulle pa Hs cafe innan vi tar farjan till Bundeena for att gora en tre timmars guidad kajaktur. Ska bli jattekul!

Pa kvallen blir det bday middag for Hs faster Renee, och kanske att jag moter upp med nagra tjejkompisar efter det.

Ikvall ska jag o H slappa hemma, tror jag ska ga forbi sushin pa vagen hem och kopa god takeaway.

Onskar Er en harlig helg!

Hs mormor sover over ikvall och lagade stifado med blackfisk.

Forsta gangen jag var i Grekland nar jag var 14 och sag blackfisk serverat pa restauranger, med sugproppar och allt, sa vande det sig i magen pa mig.

Men nu alskar jag det!

Sarskilt stifado: blackfisk kokat i tomat, kanel, lagerbarsblad och sma lokar. Serverat med farskt brod for att moppa upp den goda sasen. Oreo!

Intervjuade Sebastian Terry idag som har skrivit boken 100 Things: What's on Your List?

For att gora en lang historia kort sa dog en av hans vanner i 2004, nar Sebastian var 24. Hans vans dod fick honom att tanka over vad han egentligen ville gora med sitt liv.

Hitills hade han gjort allt enligt samhallets regler; haft en trygg uppvaxt med en bra familj, gatt klart grundskolan, pluggat vidare, rest och sparat pengar.

Men var inte lycklig.

Det har ar skrivet av honom:



Three years later though, after obtaining a degree and accumulating some $17,000 in student loans, I still felt no true calling. I was twenty-two years old and confused. On paper I’d accomplished all that society had encouraged me to do but in reality I remained lost. The overwhelming expectation that I become financially secure was still ringing loudly in my ears but by this stage I’d developed a curiosity that I couldn’t shake; why did financial security seem to take precedence over everything else?

My quick-fix solution was to travel and so I spent the next few years of my life drifting aimlessly overseas as I tried to search for an answer to one simple question: What do I want to do with my life? This though remained unanswered and so, by the time I’d completely run out of money at the age of twenty-four, somewhere in the middle of Canada I might add, I’d begun readying myself to return home to Australia in preparation for the inevitable next step of finding a career. I saw no other alternative.

One week before my flight home, I noticed what I thought was a mistake on my bank statement. They had swindled me out of $200! Naturally I got in touch with the bank to reclaim the last of my money but, within minutes of speaking to the gentleman at the other end of the line, learned that the only mistake was that of my own maths – I was not owed anything. Just as I was about to hang up the phone in embarrassment, the man added, ‘Sebastian, by the way, my computer is telling me that I can extend your credit card limit by $3500, on the spot. Does this interest you?’

It did, and within ten minutes of hanging up the phone, I had made plans to visit one more place before flying home. You see, I’d always wanted to go to Las Vegas and I saw this moment as possibly the last opportunity to do it before securing a proper job and, that old chestnut, financial stability.

It was on the eve of flying out that I heard the news about Chris.

Chris, or Detho, as everyone knew him, was a close friend of mine. We grew up together in high school. We played rugby together, rowed together and shared beers together. Detho was everyone’s best mate. He was a legend in his own right.




The phone call I received from a mutual friend back in Australia stopped me in my tracks; Detho had died overnight. He too was twenty-four years old. I fell silent on the phone. To be honest, I can’t recall what was said after that.

Logistically, I couldn’t get back in time for the funeral and as such was left in North America, feeling useless. All I could do was to think and before long I decided to start writing. I wrote down all my thoughts on pages and pages of scrap paper as a way of trying to make some sense of what had happened.

My parents of course attended the funeral back in Sydney. They, along with hundreds of others, had to stand outside the church, due to the sheer number of people grieving the loss.

Death sparks reflection, first of the deceased, and then of yourself. There were many questions in my head at that time but there was one in particular that I couldn’t look past: If Detho knew that that particular day was going to be his last, would he have changed anything? Would he have changed his last week, his last month or even his last year? Ultimately, given another chance, would Detho have changed the way he lived up to that point, full stop?

Although I could only guess, I think Detho’s answer would have been no; he wouldn’t have changed a thing. His life revolved around his friends, family and good times. He surrounded himself with the things he loved until his last day and as I saw it, he was happy because of it.

With this same question in mind, I pondered my own situation. Could I say the same thing? If I knew I was to die next year, next month, next week or even that very day, would I change anything? I thought about this long and hard, first considering everything I had done and then taking into account how I felt inside.

Unlike Detho, my answer was yes; I would change something.

This wasn’t just a question that disappeared from my consciousness after a moment’s thought. It stuck with me, and does to this day. With my affirmative answer came a realisation that there was a huge problem: I was not living as I wanted to; fundamentally, I wasn’t happy. I was furious with myself. Who would allow such a thing? The answer was me! I had never felt so angry. For the first time I had seen my own life with absolute clarity, and I realised I wasn’t who I wanted to be.

Immediately I began to question everything. Why was I not out there achieving all my true dreams and desires – the things that I wanted to do? In my eyes I had been wasting my life up to that point in an effort to walk a path of comfort, a path that society had dictated for me.

The next question was obvious as it was pivotal in my life: If given another chance, what would I do differently?

I fetched another piece of paper and again started to write.

Death puts things into perspective. We only have one life.

After scribbling frantically for a while, I put the pen back on the table and looked at what I’d written. It was a list of 100 things that I had always wanted to do, dreams and goals that would test me on all kinds of levels – physical, mental and emotional. As I peered down at the plethora of challenges before me, I was suddenly filled with possibility and excitement. I had even left room on the list for things I was yet to discover. I labelled these ‘TBA’.

Calmness soon replaced my anger as I grasped something just as important as the question itself: I was not dead, I was alive. I had a chance to make a change. With this realisation I immediately felt empowered, flooded with energy and a determination not to waste my life from that day on. There in front of me, on that piece of paper, was the key to my self-fulfilment. This was my chance to answer no, I wouldn’t change a thing.

The next day I flew to Vegas and three days later I married a stranger.

Although at face value, marrying a stranger was certainly an odd thing to do, it was the first time I remember feeling like I’d accomplished something of meaning. This sense of achievement was something I’d never felt before. It wasn’t so much the fact that it involved a stretch Hummer, wedding vows and a celebrity impersonator, but more so the underlying fact that for the first time in my life I’d simply achieved a goal that I’d identified as important to me. Although seemingly a bizarre goal to pursue in light of Detho’s passing, it was something I felt compelled to do because of it.

By sheer coincidence, Detho’s funeral occurred on the very same day as my Vegas wedding. I think this was a sign. It was at that moment I decided that I would complete my list.



Sebastian, 30 ar, haller fortfarande pa att bocka av alla saker pa sin lista (han har 45 saker kvar att gora).

See hans lista och las mer om honom har


Han vagrar ta emot donationer och sponsorships (en amerikansk miljonar erbjod en blank check dar han kunde skriva i vilket belopp han ville men han sa nej).

Istallet samlar han pengar till valgorenhets organisationen Camp Quality.


Hans liv har blivit varit uppmarksammat i media over hela varlden, och han jobbar numera som en speaker. Nar vi sags idag planerade han for fullt for att aka till USA och Hawaii for att prata med, och forhoppningsvis inspirera, publiker pa tusentals manniskor.



Hans hemsida 100things.com.au har massa anhangare som sjalva har satt egna mal, och forsoker hjalpa andra att uppna sina.



Jag ar van vid att vara den som fragar fragorna i mitt jobb, men nar jag traffade honom imorse fragade han, efter att vi gatt igeom vara artighetsfraser: `What would you do if money was not an issue?'


Det forsta jag kom att tanka pa var resa.

Men visst ar det en svar fraga? Vad skulle du gora om pengar inte var ett hinder?

Sockerkaka, vaniljsas, frukt och jelly.

Allt i samma glas. Mmm!

I ar var den 80 ar sedan vackra Sydney Harbour Bridge byggdes.


Lite fun facts...

The Sydney Harbour Bridge – Australian icon, postcard favourite and international TV star every New Year’s Eve. But what do you really know about Sydney’s beloved ‘coat hanger’?

• Construction on the Sydney Harbour Bridge started in 1924. It took 1,500 men, eight years, 53,000 tonnes of steel and six million hand driven rivets to complete the world’s biggest Meccano Set.
• When finished in 1932 the final bill was £10 million – more than double the original quote. In today’s money, that’s more than $1.5 billion. The loan wasn’t paid off until 1988.
• The top of the arch rises and falls up to 18 centimetres when the temperature changes. They put in special hinges to accommodate this.

• At the time, Grey was the only colour paint available in such quantities. It took 272 thousand litres just to get the first coat on.
• Paul Hogan worked as painter on the bridge before he found better paying day jobs on TV and making Crocodile Dundee movies.

• Retired cavalry officer, Francis De Groot somehow worked his way into the honour guard at the Bridge opening. Just as the ribbon was about to be cut, he galloped forward on his horse and slashed it with his sword, declaring the Bridge open in the name of 'the decent citizens of New South Wales'. 
• After retying the ribbon as best they could, the ceremony continued. De Groot was carried off to a mental hospital, declared insane and later fined for the cost of the ribbon.

• In the early years, 11 thousand cars travelled over the Bridge each day. Now more than 160 thousand make the journey.
• In 1976 the billionth vehicle crossed the bridge. The first 500 million took more than 33 years. The second 500 million, less than 11 years.

• Before BridgeClimb opened in 1998, it was a rite of passage for the bravest (craziest?) young Sydneysiders to climb the bridge illegally. Since BridgeClimb opened, the most frequent climber is an 83 year-old from Sydney who has done it 26 times.
• 2.5 million people (58% of them international visitors) have legally enjoyed what Lonely Planet call, “one of the top ten adrenaline experiences in the world.” 5,000 were engaged by the time they climbed down.
• Big celebs love the bridge. Will Smith, Matt Damon, Nicole Kidman, Kylie Minogue, Justin Timberlake, Cameron Diaz, Robert De Niro, Pierce Brosnan, Cate Blanchett, Teri Hatcher, Prince Harry, and Crown Prince Fredrick, Crown Princess Mary of Denmark and many others have all made the climb.

En bekant, S har foralskat sig i en tjej fran Stockholm och akte dit for att testa att bo dar for 8 manader sedan.

Sprang pa honom i helgen och fragade hur han hade det i Sverige.

Det visade sig att han efter att ha bott med henne i Stockholm i 8 manader hade flyttat tillbaka till Cronulla och nu vantade pa att svenska flickvannen skulle flytta hit istallet.

'I hated it,' sa han och sag ut som han ville saga 'forlat!' precis efter.

En liten del av mig blev forolampad, en storre del tyckte synd om honom att han hade varit i Sverige over vintern.

Han forklarade att han tyckte det var jattesvart att traffa nya vanner. Att de flesta bara satt hemma pa vardagarna, och gick ut och drack for mycket nagon lordag da och da.

'The Swedes just hibernate for nine months of the year and then go crazy for three months. Why?' fragade han mig.

Ja, vad svarar man? Det kyliga vadret? Att inte alla ar sadana?

Det kandes som om de vanliga fordomarna, att svenskar ar otrevliga och inte sarskilt pratglada nar det galler nya manniskor och dricker for mycket de fa gangerna (lonehelgerna) vi gar ut, stamde for honom. Och det kandes lite trist.

Plus att han bodde i centrala Stockholm och inte ute i fororten och anda upplevde det som att det inte var mycket liv o rorelse ute pa vardagarna.

Jag tycker dock inte det ar sa konstigt att man inte gar ut nar det ar 15minus o sno:S Jag hade hellre myst hemma!

Men men, jag tyckte det var trakigt att han inte gillade det.

Kanner ni nagon som har flyttat till Sverige? Vad var deras forsta intryck, och hur trivdes de?

Dricker oftast latte men idag blev det mocha med belgisk choklad.

Fick ogonbrynen tradade pa ett nytt stalle i Manly igar kvall.

Efter att kvinnan var fardig med brynen sa hon:

'You want me to do the hair in the corners of your mouth too?'

Jag fros till. Vada hair in the corners of my mouth?

'No... That's not necessary is it?' sa jag lite tveksamt.

Hon fnos till. 'Ok, I'll just leave it there then.'

Efter en stunds pinsam tystnad sa hon:

'Well I'm Persian and Persian women have to have their whole faces threaded every month.'

Hon klappade sig sjalv pa kinden och sa: 'Smooth as a baby's bottom!'

Nar hon holl upp spegeln kollade jag knappt pa brynen, utan inspekterade istallet mina mungipor efter tidigare oupptacka buskar.

Sag ingenting, sa nej jag har inte skaffat mustach eller morrhar.

Far skylla pa forstoringsglasogonen hon hade pa sig.

Ah vad jag hade velat ga pa hans Sydney konsert.:(

Far noja mig med att se Seal i April...

Channel Ten planerar att filma en 'reality' show liknande Jersey Shore i kommunen Sutherland Shire dar jag bor.

H har blivit tillfragad om de kan filma pa hans cafe och han funderar fortfarande pa om han ska saga ja eller inte.

Jag tycker inte det later som nagon bra ide. Att 'all publicity is good publicity' stammer inte enligt mig.

Jag har aldrig sett Jersey Shore men vet ungefar vad det handlar om och tycker inte det verkar vara nagot man vill ha sitt cafe forknippat med, aven om det innebar TV tid.

Men som sagt, han har inte bestamt sig an och det har heller inte diskuterats hur ofta de faktiskt skulle filma dar om H tackade ja.


Den har artikeln ar fran Daily Telegraph:


A SALES video promoting a new reality show set around a group of young hot things in the Sutherland Shire was leaked online at the weekend, prematurely revealing Channel 10's plans for an Australian version of trashy US hit Jersey Shore.

A short clip of The Shire, an upcoming "drama-ity" series - half-real, half-scripted - was widely circulated on Facebook and eventually YouTube on Saturday before Ten filed a copyright claim and had the video removed.

The Daily Telegraph understands the video was a sales pitch calling for sponsors to join the show, which was described as like a local The Only Way Is Essex, a ratings juggernaut in the UK.

"The reality event of 2012 everyone will be talking about," the promo said.

"It will take social media to a new level."

It featured different beach babes and street dudes talking to the camera about wanting to be porn stars, fake boobs, pushing people down stairs and running away from police.

Yesterday the network fast-tracked an announcement for the show, which starts filming on March 26, but maintained they were yet to finalise the cast so the people in the video will not necessarily be taking part

It's the second reality show they have commissioned in as many weeks, following confirmation of Lara Bingle's "fly on the wall" show, Being Lara Bingle, and will of course be set among the "tribe-like community" of the area.

"The Shire is a fascinating look into a unique sub-culture in Australia and the first time a local 'dramality' series is being introduced to the commercial television landscape," said Ten's chief programming officer, David Mott.

"It is the next step in the reality TV phenomenon Ten pioneered in 2001 when we introduced Big Brother."

Riktigt bra film! Spannande och ratt laskig :S

Nagon mer som har sett den? Vad tyckte ni?

Carol o jag hittade en brudklanning pa rea pa La Luna (fran $2000 - 14000kr till $300 - 2100kr) och jag var tvungen att prova!

Ar ju inte forlovad men kul att se hur den ser ut pa anda.:)

Och vilket bargain om man varit en bride to be att hitta en brudklanning for lite over 2000 med tanke pa vad de kostar annars!

At frulle med H, Carol, Dave, Johnboy och Madison pa Nuns Pool innan killarna akte till Johnboys for att kolla pa Formula One.

Carol och jag gick o fikade, kollade i affarer och drack en liten god cocktail pa Hs kusins restaurang The Old Library.

Nu ar vi hemma och jag kanner for att sova en stund. Slappsondag med story S.

... narbild!

Gav mig ut i duggregn och sprang samma 9.5km runda som forra helgen, fran Sutherland till Jannali.

At lunch med Ed pa Harrys cafe, sedan hem till henne for ett glas vin och prat.

Nu ar jag pa vag hem, har kopt nachochips och ska rora ihop en guacamole. Angrar att jag inte snodde med mig iPaden hem fran cafet, H tog med den dit imorse av nagon anledning.

Kanner for att kolla pa nagot svenskt men far noja mig med vad som ar pa TV tills H kommer hem.

En familj nagra hus upp har tva underbara Brittish Blue (heter de sa?) katter. Stannade o klappade den ena.

Det ar min dromkatt, sa mjuk pals o fin farg, och sociala katter vad jag har hort.

Planen for denna lordagen var poolhang hos Andrea i Darlinghurst.

Tyvarr sa vaknade jag upp till osregn, sa pool passar inte idag.

Vad gora?

Jag tror vi har en storm pa g...

Sahar ser den ut.

Tjejen som salde den sa att hon har sa manga vaskor och hon anvande den knappt aldrig.

'It breaks my heart though,' sa hon nar hon tog emot pengarna.

Jaja. Har svart att tycka synd om nagon som har sa manga vaskor att hon inte anvander den har finingen.

Efter kopet vande hon sig till en van och sa 'I just sold my Gucci bag for $100. I don't think I'll sleep tonight.'

Your loss is my gain honey... ;)

ar jag en Gucci bag rikare. Inte riktigt meningen!

Vi gick till Hugos i Kings Cross for god pizza o vin och de hade en vintage sale inne i lounge baren.

Sa det ar klart man tog sig en titt.

Fastnade direkt for en Gucci vaska.

Akta med dustbag, oanvand lang borttagbar axelrem, och $1300 (9000kr) kvitto, men till salu for $100 (700kr) for att den var anvand och hade marken pa baksidan av vaskan. Annars i jattebra skick.

Och jag slog till. Sa nu ar den min.

Carol kopte en Marc Jacobs vaska och en Chloe planbok.

Man kanske inte ska shoppa efter bubbel?

Basta sattet att avsluta dagen: med bubblor!

H och jag hade en diskussion om kylskap haromveckan.

I Australien, vare sig man hyr eller koper boende, maste man ta med sig eget kylskap.

Flyttar man ut, tar man med sig sitt kylskap.

Jag tycker det ar sa osmidigt.

Kylskap vager ju en del och ar ju minst sagt klumpigt att flytta.

Plus att de kostar en del om man blir tvungen att kopa nytt.

Har man kopt ett kylskap som passar perfekt i koket dar man bor sa ar det ju sloseri att behova flytta det, sarskilt om det inte alls passar i nya stallets kok, bade vad galler stil och storlek.

Men nar jag sa till H att i Sverige finns det alltid kylskap, iallafall nar man hyr (ratta mig om jag har fel?) tyckte han det lat skitackligt.

Han grimaserade och sa att det lat disgusting att anvanda ett kylskap som nagon annan har haft innan.

'That's like sleeping in someone else's sheets!' sa han.

Fragade en kompis fran Frankrike och hon sa att det ar likadant dar; man tar med sitt kylskap nar man flyttar.

Det acklar mig inte alls att ha ett kylskap som har anvants av nagon annan, sa lange det ar rent.

Ar man sa ackelmagad borde det ju ocksa kannas riktigt illa att skita pa toaletten i en hyreslagenhet (och att ta med sin egna toastol, DET hade varit riktigt osmidigt;)

Vad tycker ni?

Sag den har upptejpad pa lokala sushistallet i Jannali pa vagen hem och kunde inte lata bli o fota!

Pa vag hem efter trevlig thai middag pa Opium Den med Linnea, som gav mig massa svenska tidningar! Lycka!

Filter, DN, Elle Interior och Mer Smak med massa recept.

Ar ju tidningsgalen och saknar svenska tidningar, sa nu har jag massa bra o lasa pa taget!:)

Annu en anledning att alska Sydney; stans random raketer!

I lordags nar vi satt och at tapas pa La Cita i Darling Harbour small det till pa himlen i ett langt fyverkeri.

Ingen sarskild anledning vad jag vet, kanske hade kommunen nagra tusenlappar i nojesbudgeten som de var tvungna att spendera.;)

Fint var det iallafall!

Att som privatperson kopa och smalla raketer ar forbjudet i staten New South Wales (bra ide om ni fragar mig) sa det ar extra speciellt att se smallare har.

Det ar mitt pa dagen och egentligen for varmt for att ge sig ut o springa men jag ska springa i The Mother's Day Classic i maj och behover trana langdistans.

Maste sluta skylla pa varmen/baksmalla pa sondagar and just do it!:)

Sa nu blir det Sutherland till Cronulla i lyrca och rygga med badklader.

Beloningen framme i Cronulla blir lunch och dopp i havet med Eadie:)

Dags for Amys mohippa!

Vi borjar med high tea pa The Loft i Darling Harbour, och sedan salsa lektioner och tapas (kanske en sangria med?) pa La Cita.

Temat ar Sparkly sa vi blev ombedda att ha pa oss nagot glittrigt.

Den syns inte bra pa bilden men jag har pa mig en morkbla vintage topp kopt i London med massa sma glittriga stenar, Jac&Jack silkesshorts, mochaskor fran Buenos Aires och nya MJ vaskan.

Onskar Er en fin lordag!

... pa Hannibal ikvall med Anna.

Tzaziki, hummus, tabouli, grillspett och baklava. Och en flarra rott.

Nu ar jag pa vag hem. Ingen H som vantar pa mig, han ar pa guldkusten for ett bucksparty och semester till nasta vecka.

Hoppas ni har en bra torsdag!

Det ar sadana har dagar man ska halla reda pa paraplyet man lade pa satet jamte sig pa farjan, precis vid vaskan sa man sakert skulle komma ihag att ta med det.

Synd att jag ar sa glomsk:(

Fick precis reda pa genom Facebook att min kusins fru har fatt barn.

Det var andra gangen det hande, forsta gangen var det dock en annan kusin.

Och som gradde pa moset horde en tredje kusin, som jag inte har sett pa manga ar, av sig genom Facebook haromdagen! Kul!:)

Men konstig kansla anda att fa hora om kusinbarn genom Face nar man inte ens visste att personen var gravid.

Men men. Ar nara min stora familj pa atta syskon, men kusinerna traffar man ju tyvarr inte sa ofta langre:( (men det ar jattekul nar man val ses!)

Thank God for Facebook sa man har lite koll iallafall:)

... jag borjade nya jobbet idag.

Och allt kanns bra mycket lattare nu an forsta veckan.

Forsta tva veckorna, om jag ska vara helt arlig.

Men att kanna sig utmanad och att man lar sig nagon nytt varje dag ar bra mycket battre an att vara uttrakad.

Onskar Er en fin vecka!

Vad tycker Ni?

Idag fyller min fina van Jamie ar!

Vi larde kanna varandra nar vi jobbade pa cafe Nulla Nulla (japp, det heter sa!) i Cronulla nar jag kom till Australien i 2006.

Han bodde i Melbourne i ca 2 ar dar han passade pa att komma ut ur gaderoben och skaffade en pojkvan.

Nar det tog slut mellan dem flyttade tillbaka till Sydney.

Det blir drinkar hemma hos honom forst, sedan ska de flesta in o se Mardi Gras (Sydneys Pride och en av de storsta gayparaderna i varlden).

Jag hade tankt hanga med och sag sarskilt fram emot Kylie Minogue, som ska upptrada fran sin egna float/vagn i paraden.

Men det regnar och jag o H ar bjudna pa en annan bday fest i Cronulla sa jag tror jag gar dit ikvall istallet, sa har jag inte missat nagon av fodelsedagarna och slipper shitfighten att forsoka hitta en taxi hem i Mardi Gras myllret.

Ha en fin lordag!

onskar jag Er!

Min kvallsplan ar att aka hem o ata upp sista choc chip glassen framfor TVn med H. Mer spannande an sa blir det inte ikvall.

Manis o vin pa the Albion med Anna, Mira och Rihannon, sa nu ar naglarna lila och glittriga lagom till Mardi Gras i helgen.

Sedan blev mer vin o mat pa the Arthouse.

Mira flyger till Sverige imorgon for en kompis brollop och fragade om jag vill ha nagot fran h&m och svenskt godis.

Jag tackar inte nej till ett maffigt halsband fran h&m's Marni kollektion och Karamellkungen, men om det ar nagot jag vill ha sa ar det svenska tidningar.

Nagot riktigt blaskigt ala Hant Bild.

Lasa daligt svenskt skvaller om Victorias bebis, Melodifestivalen och Victoria Silvstedt som man inte hade brytt sig ett skvatt om om man bodde hemma.

That's what homesickness does to you;)